Onsdag
Jag tycker dagarna går saaaaktaaa...Sniglar sig fram å allt känns som slow motion. Suck. Det är BARA onsdag idag!! Ja ja, dagarna går ju framåt trots att det går långsamt;)
Ska till mamma å pappa ikväll. Myyys. Inte träffats på jättelänge känns det som. Å mammig som jag är så...:) Mamma å pappa va i Sälen förra veckan å veckan innan det va mamma sjuk...Haha jag vet att jag är löjlig. Men sån är jag! :) Skulle verkligen gå under utan min mamma. Men så känner ju säkert alla. Tänk vilken förmån att få va mamma! :)
Hugo brännde sig ju på spisen i helgen. Å igår på dagis hade blåsorna gått sönder. Lilla gubben, va så ledsen igår kväll. Klart det gör ont liksom... Ajajajaj...Ojade sig som tusan.<3
Jag förstår inte varför jag aldrig kan känna mig nöjd. Känns som att jag alltid hittar "nya" saker att oroa mig för... Men det är väl så livet är. Ständigt nya utmaningar. Nu när jag fått jobb kändes livet huur bra som helst några dagar för att sedan ändras till tankar om andra saker...framtiden liksom...Vart är VI på väg? Det måste lösa sig. Jag går under annars. VI ska lösa det. Jag försöker hjälpa till med alla mina medel men det känns som jag oftast förvärrar situationen. Jag känner mig så förvirrad. Vad förväntas av mig?? Varför ska jag bära allt på mina axlar? Är det rättvist?? Jag tycker inte det, men alla tänker inte som jag - det måste jag acceptera. Men det tycker jag att gör...
Jaja. Som sagt. Det SKA lösa sig.
puss å gos
Ska till mamma å pappa ikväll. Myyys. Inte träffats på jättelänge känns det som. Å mammig som jag är så...:) Mamma å pappa va i Sälen förra veckan å veckan innan det va mamma sjuk...Haha jag vet att jag är löjlig. Men sån är jag! :) Skulle verkligen gå under utan min mamma. Men så känner ju säkert alla. Tänk vilken förmån att få va mamma! :)
Hugo brännde sig ju på spisen i helgen. Å igår på dagis hade blåsorna gått sönder. Lilla gubben, va så ledsen igår kväll. Klart det gör ont liksom... Ajajajaj...Ojade sig som tusan.<3
Jag förstår inte varför jag aldrig kan känna mig nöjd. Känns som att jag alltid hittar "nya" saker att oroa mig för... Men det är väl så livet är. Ständigt nya utmaningar. Nu när jag fått jobb kändes livet huur bra som helst några dagar för att sedan ändras till tankar om andra saker...framtiden liksom...Vart är VI på väg? Det måste lösa sig. Jag går under annars. VI ska lösa det. Jag försöker hjälpa till med alla mina medel men det känns som jag oftast förvärrar situationen. Jag känner mig så förvirrad. Vad förväntas av mig?? Varför ska jag bära allt på mina axlar? Är det rättvist?? Jag tycker inte det, men alla tänker inte som jag - det måste jag acceptera. Men det tycker jag att gör...
Jaja. Som sagt. Det SKA lösa sig.
puss å gos
Kommentarer
Trackback
